År 1859 byggdes fyren på Bjuröklubb. Längst ut på en klippa. 52 meter över havet. I trä. Gul och åttakantig. Allt sedan dess har hon lyst för sjöfarten. Hon, fyren kallas fortfarande den gamla damen. Varför är det ingen som riktigt vet men under åren har hon kommit att se en hel del. Som år 1916 när två tyska fartyg kapades. Mitt under brinnande världskrig. 22 besättningsmän fanns fortfarande ombord när fartygen under ryskt befäl tog finsk hamn. 36 undkom i livbåtar. Tog sin tillflykt till Skelleftehamn. Händelsen gick till historien som Bjuröklubbskapningen. Fyra dagar senare, 16 april samma år, torpederades ångfartyget Syria. Fartyget förliste. 4350 ton järnmalm från Luleå på väg ut i världen, gick till botten. Allt som allt har 35 skepp förlist utanför Bjuröklubb. Det finns dykare som hävdar att Sveriges bästa dykning finns just här.
Historien och kulturen till trots, många skulle hävda att Bjuröklubb främst är natur. År 1976 blev halvön också naturreservat, tack vare sina slipade berghällar täckta av vågspolad sten, vindpinade, knotiga tallar och granar som växer mellan klippor. För att inte tala om stränder med gråalsnår och vänderot, älggräs och gultåtel.
Det sägs att solen alltid skiner på Bjuröklubb. Det är förstås en överdrift men faktum är att halvöns belägenhet gör att havsbrisen ofta håller molnen borta. Därför är det inte så konstigt att Storsand, Västerbottens längsta havssandstrand, är en utomordentligt välbesökt badplats under sommarmånaderna.
